Empire State Of Mind.
november 20, 2009
Den skiva jag längtat mest efter i år är utan tvekan Jay-Zs Blueprint 3. Och med längtar menar jag nästan som man längtade efter födelsedagen när man var yngre. Min vän Mattias gjorde det samma och hade bestämt sig att inte lyssna på låtarna om de läckte utan vänta tills CDn släppte. Tanken slog väl mig med någon gång att man på något sätt skulle hedra musikbranschen, och i synnerhet Jay-Z. Som om han behövde mer pengar liksom. Men näe, jag orkade inte.
Så när skivan läckte ut på internet klickade jag hem torrentlänken så fort jag kunde och upp med Transmission. En timme senare hade jag den nedladdad. Klockan var ca 01.50 och jag hade tänkt sova. Och somna det gjorde jag, men inte 01.50 utan 05.00.
Innan det hann jag i stort sett med att lyssna på 4 låtar ordentligt. Jag började som sig bör med första låten What We Talkin’ About som jag tyckte var ett helt okej intro, med ett beat som känns modernt. Sen kom Thank You som jag tyckte var bra. Kanye har som vanligtvis lyckats med beatsen i båda låtarna. Efter det följde D.O.A som jag hört tidigare och verkligen gillar. Gitarr samplingen är underbar. Och även så budskapet. Sen kom Run This Town som jag hoppade över då jag redan lyssnat på den tidigare och min hunger efter nytt material av mannen från Brooklyn var stor. Då kom den. Låten med stort L. Låten som jag gjorde att jag inte riktigt kunde lyssna på resten av skivan koncentrerat då jag hela tiden klickade mig tillbaka till den. Empire State Of Mind med Alicia Keys på refrängen. Redan vid trummorna i början så hörde ja att det här, det här kommer va fett. Och så var det. Beatet är kanon. Rappen perfekt. Och ingen passar bättre till refrängen än Alicia. Och sen dess har jag inte hört någon som inte gillar den. Ett roligt minne med den förutom att jag satt som i extas i 3 timmar och lyssnade på natten är att i september jobbade jag som chaufför under en boxningsgala i Karlstad. Kvällen själva galan ägde rum så skulle jag köra den f.d. WBO-mästaren Shanon Briggs och hans entourage från hotellet till hallen där galan ägde rum. Shanon har förresten en roll i Bad Boys 2, den enorma negern med sjukt fula dreads som ligger i skottlossning med Smith och Lawrence. Då kanske någon vet vem han är? I alla fall, jag hade på den låten väldigt lågt, man vill ju inte störa grabben liksom. Han hörde de, höjde volymen så mycket v70:n klarade av och vevade ned rutan. Och skrek saker som “You hear this bitch, this is the new shit yeaaay” medans vi rullade genom Karlstad mot Löfbergs lila arena. Det var lite mäktigt. Och kul.
Jag måste ha sett sjukt vit ut där i förarsätet.
Vad jag ville få fram av det här var att jag tycker Empire State of Mind är en given Jay-Z klassiker. Men även en av få låtar som jag fortfarande blir sugen att lyssna på från BP3. Så i helhet var kanske inte skivan så stark. Men nog ska ja bidra med några kronor till Shawn Carter. Inte för att jag kommer lyssna på skivan i någon annan form än de mp3:or jag redan har utan för att vinylen kommer göra sig fint på min vägg. Skivan har nämligen, enligt mig, årets finaste omslag.
Jay-Z – Empire State Of Mind (Feat. Alicia Keys)
F
