The all time phenomenal.

Jag kollade precis ett avsnitt av Entourage. Serien som aldrig blir dålig. Jag har säkert sett alla avsnitt 4-5 gånger, och ändå, fast jag i stort sett kan replikerna utantill så är det alltid lika underhållande. Repriser av Entourage har t.ex. förvandlat 6 timmars väntan på flygplatsen i Amsterdam från vad jag trodde skulle bli den segaste väntetiden jag vart med om till ett rent nöje.

Och till stor del varför den här serien är så fantastisk stavas A r i G o l d. Karaktären som Jeremy Piven spelar så galant.

Hater.

Min ärkefiende numero uno i cybervärlden är missbruk av smileys och utrops/frågetecken.

Ett exempel är en facebook-status som den här:

Cecilia Andersson har vart på stan med Petra:):)!!! I kväll kommer Conny på lantbiff;P GÖTT!!<3

Snälla, ta mig tillbaka till fyrtiotalet. Låt mig vara Hitler. Låt smileys, 3-hjärtan och utropstecken i grupp vara judar.

F 

Empire State Of Mind.

Den skiva jag längtat mest efter i år är utan tvekan Jay-Zs Blueprint 3. Och med längtar menar jag nästan som man längtade efter födelsedagen när man var yngre. Min vän Mattias gjorde det samma och hade bestämt sig att inte lyssna på låtarna om de läckte utan vänta tills CDn släppte. Tanken slog väl mig med någon gång att man på något sätt skulle hedra musikbranschen, och i synnerhet Jay-Z. Som om han behövde mer pengar liksom. Men näe, jag orkade inte.
Så när skivan läckte ut på internet klickade jag hem torrentlänken så fort jag kunde och upp med Transmission. En timme senare hade jag den nedladdad. Klockan var ca 01.50 och jag hade tänkt sova. Och somna det gjorde jag, men inte 01.50 utan 05.00.

Innan det hann jag i stort sett med att lyssna på 4 låtar ordentligt. Jag började som sig bör med första låten What We Talkin’ About som jag tyckte var ett helt okej intro, med ett beat som känns modernt. Sen kom Thank You som jag tyckte var bra. Kanye har som vanligtvis lyckats med beatsen i båda låtarna. Efter det följde D.O.A som jag hört tidigare och verkligen gillar. Gitarr samplingen är underbar. Och även så budskapet. Sen kom Run This Town som jag hoppade över då jag redan lyssnat på den tidigare och min hunger efter nytt material av mannen från Brooklyn var stor. Då kom den. Låten med stort L. Låten som jag gjorde att jag inte riktigt kunde lyssna på resten av skivan koncentrerat då jag hela tiden klickade mig tillbaka till den. Empire State Of Mind med Alicia Keys på refrängen. Redan vid trummorna i början så hörde ja att det här, det här kommer va fett. Och så var det. Beatet är kanon. Rappen perfekt. Och ingen passar bättre till refrängen än Alicia. Och sen dess har jag inte hört någon som inte gillar den. Ett roligt minne med den förutom att jag satt som i extas i 3 timmar och lyssnade på natten är att i september jobbade jag som chaufför under en boxningsgala i Karlstad. Kvällen själva galan ägde rum så skulle jag köra den f.d. WBO-mästaren Shanon Briggs och hans entourage från hotellet till hallen där galan ägde rum. Shanon har förresten en roll i Bad Boys 2, den enorma negern med sjukt fula dreads som ligger i skottlossning med Smith och Lawrence. Då kanske någon vet vem han är?  I alla fall, jag hade på den låten väldigt lågt, man vill ju inte störa grabben liksom. Han hörde de, höjde volymen så mycket v70:n klarade av och vevade ned rutan. Och skrek saker som ”You hear this bitch, this is the new shit yeaaay”  medans vi rullade genom Karlstad mot Löfbergs lila arena. Det var lite mäktigt. Och kul.

Jag måste ha sett sjukt vit ut där i förarsätet.

Vad jag ville få fram av det här var att jag tycker Empire State of Mind är en given Jay-Z klassiker. Men även en av få låtar som jag fortfarande blir sugen att lyssna på från BP3. Så i helhet var kanske inte skivan så stark. Men nog ska ja bidra med några kronor till Shawn Carter. Inte för att jag kommer lyssna på skivan i någon annan form än de mp3:or jag redan har utan för att vinylen kommer göra sig fint på min vägg. Skivan har nämligen, enligt mig, årets finaste omslag.

Jay-Z – Empire State Of Mind (Feat. Alicia Keys)

F

18.66

Jag skrev ju i det tidigare inlägget vad jag gör i snitt 18.66% av veckans timmar, jobbar.
Resterande tid spenderas i runda slängar enligt följande; 35% sömn och 46% mat, träning, häng med flickvän & polare, tv-serier, böcker och självklart; några timmar inne i den så kallande dimman på fredag/lördags-kvällen. Så, då vet ni hur mina dagar vanligtvis ser ut.

Vad jag ska skriva mer om här vet jag inte riktigt så först ska ni få en lista. Personligen tycker jag bloggar fyllda med listor är ointressant, förutom när till exempel Strage listar upp 90-talets 100 bästa låtar. Men listor där man får reda på vilken person de pratat med senast eller vilket djur de skulle vilja födas om som scrollar jag snabbt förbi eller stänger ned. Så att jag själv gör en, av personlig karaktär, kan ju ses som ganska dumt och onödigt. Men hey! Jag har varken något bra ämne att skriva om i kväll eller orken till att lista upp låtar. Så jag får väl resonera som mor förmodligen gjorde när jag gav henne alla de där fula vaserna i julklapp, som sen placerades längst in i något skåp. Det är tanken som räknas. Jag menar, jag skriver ju något i alla fall. Kvantitet före kvalitet. Eller hur var det..

Listan är i alla fall som så att jag listar det bästa med varje månad hittills i år.

Januari: Vaknar upp i Sälen efter nyårsfirande och är kvar där veckan ut.
Februari: Jag blev klar med majoriteten av momenten i mitt projektarbete.
Mars: Sista veckan i mars åkte vi till New York med familjen.
April: Ice Cube-konsert i Stockholm.
Maj: Grillsäsongen började och betygen blev satta.
Juni: Studentveckan och balen. Det följt av en relaxe-vecka i Bulgarien.
Juli: Arvika festivalen.
Augusti: Weekend på Gotland.
September:  Vecka i Nice med dagsbesök till Cannes, VilleFranche, Eze och Monaco.
Oktober: Weekend i London.

F

First.

Ett konto är registrerat. Med ett namn som syftar till mitt postnummer samt den första bokstaven i postorten. Varför jag valde det vet ja inte riktigt, kanske blev jag inspirerad av Robert Langdon och Sophie Neveu i Da Vinci koden. Som jag till skillnad från de flesta andra precis börjat läsa. Inte för att det på något sätt bör jämföras med en ordlek där man med hjälp av 8 omkastade tal som hör hemma i Fibbonaccis talföljd ska lista ut hur man ska flytta om bokstäverna i 4 ord för att få fram det egentliga budskapet.

Men(!) ett namn är det. Ett namn med siffror och en bokstav. Ett namn som syftar till min adress och vill man så kan man även få fram min ålder genom att se varje tal som enskilt och sen addera dem med varandra. Men allra mest, ett ganska fult bloggnamn.

Äh. Vi börjar så här och ser vad det leder till. Förhoppningsvis ger det mig något att fördriva tiden med när jag har för mycket av det som de flesta hårt arbetande vill ha mer av -fritid. Och eftersom jag under en vecka jobbar i snitt 18.66% av veckans alla timmar så bör det ju inte vara en omöjlighet att det uppdateras någorlunda frekvent här på 671 50 A.

F